Atletico Madrids "ge aldrig upp"-anda är lagets mest värdefulla tillgång

Diego Simeones Atlético Madrid har länge varit synonymt med stålfast beslutsamhet och kvävande försvar. Fansen är vana vid deras pragmatiska 1-0-filosofi och vid att bevittna en ihärdig, disciplinerad, till och med något tråkig seger på Metropolitano Stadium. Rojiblancos har dock nyligen presenterat ett helt annat ansikte, kämpande och utvecklande inom motsägelser, vilket lämnat sina fans både bekanta och främmande.

I de senaste matcherna har Atlético Madrid framstått som ett annat lag. De är inte längre den järnklädda kraften som prioriterar försvar framför allt annat, utan snarare ett lag som ofta ägnar sig åt målfestligheter. De kan vara förödande tack vare Griezmanns briljans och Moratas tjuvskytteförmåga, men de kan också lätt släppa in kvitteringar från en överlägsen ledning på grund av defensiva misstag. Denna öppna och expansiva spelstil gör Atléticos matcher fulla av spänning och osäkerhet.

Fans kommentarsfält har blivit ett mikrokosmos av denna motsägelse. En optimistisk supporter kommenterade entusiastiskt: "Det här är det Atletico Madrid vi behöver! Målen var upplyftande, mycket bättre än ett tråkigt 1-0!" Men detta följdes snabbt av mer oroliga röster: "Att titta på matchen var nervpirrande. De låg under med två mål, och nu har de kommit tillbaka? Hur är det med vårt försvar? Har Simeone glömt sin signaturstil?" En mer erfaren supporter försökte sig på en mer rationell analys: "Det här är övergångens växtvärk. Att spela vackert kräver uppoffring, men uppoffringen borde inte innebära att vi förlorar grunden i vårt försvar." Dessa motstridiga åsikter återspeglar verkligen splittringarna och förväntningarna inom supporterbasen.

Bakom denna förändring ligger Simeones proaktiva förändring i taktiksystemet. Med avhoppet av den gyllene generationen av defensiva spelare som Godin och Filipe Luis, och förbättringen av lagets anfallsförmåga, är den argentinske tränaren inte längre fixerad vid en enda defensiv kontringsstrategi. Han försöker bygga ett mer kontrollerat och anfallande lag, och Witsels ankomst är just för att stärka mittfältets organisation och styrka. Integreringen av ett nytt system innebär dock oundvikligen växtvärk; störningen av balansen mellan anfall och försvar är en sann återspegling av detta lags övergångsperiod.

Men oavsett hur taktiken utvecklas har Atlético Madrids själ – "Cholismo"-andan – aldrig förändrats. Den okuvliga kämparandan och passionen för att göra eller dö förblir lagets mest värdefulla tillgångar. När vi ligger på baksidan och ligger under är det denna anda som inspirerar spelarna att slå tillbaka. Som en supporter sa: "Vi kan förlora, men vi kan inte tappa vår kämparanda. Så länge jag ser Simeone vid sidlinjen känner jag att det fortfarande finns hopp."

Dagens Atlético Madrid vandrar på en balanserad lina av utveckling. De måste behålla sin motståndskraftiga grund samtidigt som de omfamnar en mer modern och underhållande fotbollsstil. Denna process är fylld av risker, men den föder också nytt hopp. De kanske inte längre är den ogenomträngliga defensiva maskinen, men de lär sig att vinna på ett mer elegant och farligt sätt. Detta motsägelsefulla Atlético Madrid tar farväl av sitt gamla jag, som enbart förlitade sig på försvar, och utforskar en ny väg till mästerskap som tillhör dem.